I think I hit the point in life where, I'm just done.

 
 

Bloggen har ekat tom ett bra tag nu. 
Anledningen är att jag fredagen vecka sju kom hem och var helt urblåst.
Jag var inte mig själv alls.
Totalt utmattad. 
 
Under hela helgen så sov jag, grät mängder och bara satt och tänkte inte alls.
Jag var helt borta - hjärnan var i ett vakum.
 
På måndagen vecka 8 så fick min mamma ringa och prata med min chef och förklara läget - klarade inte ens det.
Så jag var sjukskriven hela vecka 8.
Då så sov jag, gick på långa promenader, tränade, fikade massor och bara tog det lugnt.
 
Nu vecka 9 så har jag jobbat och är en helt ny  Boel - eller mig själv när jag mår bra. 
Som jag brukar vara.
 
Det är läskigt när det har gått så långt att en ska bli utmattad och inte har sett singalerna alls.
Nu är jag väldigt glad och nöjd över att det inte var väggen utan att min kropp sa ifrån en gång innan och att jag lyssnade på den.
 
Så just nu så håller jag på att lugnar ner tempot, prioritera det viktiga och försöka att inte stressa lika mycket.
Därför kommer inte bloggen vara på min prio ett just nu.
 
Till top